Uppdiktat

Det var en gång ett litet troll som bodde i en stubbe på ett kalhygge. Det var en perfekt miljö för den sortens troll. Där hade den det bra och trivdes med sitt sällskap som mestadels bestod av fåglar och diverse andra djur. Men så plötsligt en dag kom några miljöaktivister på att det inte skulle finnas några kalhyggen längre, för det var inte bra vare sig för miljön eller någon levande varelse på denna jord.

Det lilla trollet var nu tvungen att hitta ett annat ställe att bo på. Den miljö han var van vid existerade inte längre eftersom vi nu hade uppnått den perfekta världen, ur ett populärpolitiskt perspektiv, så han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Det lilla trollet ställde sig i bostadskö, för det var vad som sades vara det bästa alternativet ur ett rättviseperspektiv.

Tiden gick och inget hände, det lilla trollet sov där det gick att sova tillsammans med andra bostadslösa i trappuppgångar och under presenningar i hamnen osv. Tiden gick, det hade nu gått flera år och då plötsligt dök det upp en bostad. Det lilla trollet blev kallad till ett möte,  otvättad var han då det var svårt att hitta nånstans att duscha. Pengar hade han förstås inte, för troll var inte vana vid att arbeta som vi människor. Stubbarna var ju gratis och de levde mestadels av hallon som växte i mängder på kalhyggena.

Det lilla trollet bedömdes som olämplig att ha ett eget boende och placerades på ett alternativboende för personer som inte kunde få en egen bostad. Där skulle det utredas om han kunde klara av att bo själv. Det lilla trollet hamnade i dåligt sällskap för det var mestadels missbrukare som bodde på detta alternativboende. Han började knarka och supa och fick därför inte längre bo kvar.

Så han hamnade alltså på gatan igen, men nu var han kriminell, alkoholiserad och knarkberoende. Kriminell var han tvungen att vara för att skaffa de droger han var beroende av för det kostade ju mycket pengar. Så hamnade det lilla trollet så småningom på kåken. Där blev han invigd i ännu tyngre kriminalitet och droger. Sexuellt utnyttjad blev han dock inte, för de andra fångarna tyckte att han var för hårig, som troll brukar vara. 

När det lilla trollet kom ut i friheten igen begick han ännu mera brott, för det var det enda han kände till vid det här laget. Tunga brott begick han och åkte in på kåken igen. Nu var han så förhärdad att han bestämde sig för att rymma därifrån. Det lyckades han också med men blev efterlyst som polismördare då han skjutit ihjäl två poliser som känt igen honom. Det är ju inte helt lätt att undgå att bli igenkänd när man är ett litet troll.

Det lilla trollet hamnade på löpsedlarna. Det fanns ingen plats i detta land där han inte blev igenkänd. Han gick under jorden. Det var nu bara de allra mest kriminellt belastade elementen i detta land som ville kännas vid honom. Han fixade en falsk identitet med hjälp av ett stulet pass och rakade av sig håret på hela kroppen så han såg ut som en vanlig man och flydde till utlandet.

Det lilla trollet var nu inte längre ett litet troll utan en tungt kriminell man med en falsk identitet i ett främmande land dit kriminella kan fly och leva ett anonymt liv. Han hade en smärre förmögenhet gömd ifrån ett bankrån han utförde innan han åkte dit senast och levde som en kung för pengarna och startade en mindre maffiarörelse i sitt nya hemland.

Han hade nu glömt allt som hade med det lilla trollet att göra och var en av de mest förhärdade kriminella som någonsin existerat. Han blev rik genom knarkaffärer han blev en mästare på att tvätta pengar och så småningom byggde han upp en enorm och helt laglig affärsrörelse av sina knarkpengar,  som blev en av de största i världen. Han var nu stenrik och hans förmögenhet bara växte och växte.

Till slut var han så rik och mäktig att ingen kunde hindra honom från att genomföra vad han än företog sig. Han köpte upp en massa skog och började avverka den. Nu fanns plötsligt en massa kalhyggen igen och det lilla trollet lät håret växa ut på sin kropp, donerade sin förmögenhet till välgörande ändamål och flyttade in i en stubbe i ett av sina kalhyggen och levde lycklig resten av sitt liv.

Johan