När någon man känner eller känner till går bort, funderar man alltid på vad den personen gjort i sitt liv. Man tänker på allt vad hon/han gett av sig själv. på så sätt kan döden bli något bra. Förhoppningsvis en resumé över allt bra personen gjort och allt hon i detta fall gett andra under sitt liv. Mona Seilitz har i alla fall inte undgått många och jag hoppas att hon var nöjd med det hon gjorde under sitt liv, även om det blev allt för kort.
Johan