Uppdiktat

Undrar om Fuglesangs föräldrar sa till honom ibland när han var en liten pojke. "Nej Christer, nu får du ta och komma ner på jorden ett tag. Det duger inte att drömma sig bort på det där viset".

Det kanske de gjorde, eller så var det just det att de inte sa så, jag vet inte.
Hur som helst så kommer det en tid när alla med överdrivna drömmar får komma ner på jorden igen. Han får förmodligen inte åka upp någon mer gång, men jag tror inte att det gör så mycket.

Han kanske får en egen dokusåpa där han får träna tio små astronauter varav en slutligen blir kvar och får åka med på en rymdresa som extrapassagerare och reporter.

Eller så kan han extraknäcka som Teletubby eller gummibjörn och studsa omkring i TV-rutan på bästa sändningstid. Ja, det finns inga begränsningar vad gäller kändisars framtidsutsikter inom televisionen.

Alla som inte är kändisar ska däremot komma ner på jorden redan innan de lämnat den. Det går inte att drömma om ett liv som inte gynnar den krackelerade välfärden. Ju närmare vi är att bevisa att i stort sett alla har fel, desto hårdare ska vi krampa oss fast i det som sakta suger ut det sista liv vi har i våra bräckliga små kroppar.

Om samhället håller på att spricka för att vi stressar oss sönder och samman, då är lösningen att tvinga folk att stressa ännu mera och förbjuda dem att bli sjuka.

Varför inte låta alla som söker sjukpenning få välja mellan ett avslag eller att vara med i en dokusåpa där de har sex inför kameran eller nästan svälter sig till döds eller drivs till ett självmordsförsök. Då är de ju fortfarande samhällsnyttiga individer som bidrar till det samhälle som den moderna människan med all sin klokhet och erfarenhet byggt upp med blod svett och dårar.

Johan